Vem äger din tid?

Coachövning steg 2

Ja, vad kan vara bättre än så här inför långledighet än att ge er några ytterligare övningar att reflektera över; givetvis så är det ett ypperligt tillfälle!

Jag vet att de flesta av mina läsare befinner mitt-i-livet, ja ni vet mitt emellan två stadier; ungdomlig yra och pensionärslivets stillhet…

Att befinna sig mitt-i-livet förpliktar, lindrigt sagt. Man kan känna sig att man ständigt står mellan två val, val som sliter en mitt i itu. Är det inte barn som pockar på uppmärksamhet, så är det jobbet och om det inte är det så finns det oftast en käraste någonstans som ber om lite uppmärksamhet. Familjelivet behöver sitt och chefen, eller någon annan sitt – emellanåt så ställer man sig frågan; när finns det tid för mig?

Jag hade en chef en gång; ja om henne skulle jag kunna skriva spaltmetrar – hon var i mångt och mycket totalt galen – ibland sa hon totalt sanslösa saker, ibland var det visdomsord som skulle gjort Konfucius (kinesisk filosof) grön av avund. En av dessa mera briljanta stunder så utbrister hon som i mina öron var en genialisk retorisk fråga;

”vem äger min tid?”

Genialiskt, för detta är precis vad vi ibland måste fråga oss; vem äger min tid; är det jag eller någon annan?

Man kan lätt bli förvirrad, herregud vem är det som har patent på min tid?

Mitt i allt, så kommer terapeuter, coacher och rådgivare som jag; ni vet alla dessa besserwissrar med en drös goda råd – råd som är utopiska och som mera stressar än hjälper. Nej, jag orkar inte mera – jag tror att det är dags att sätta upp skylten ”time-out”, nu måste jag få lite respit…

Vad skönt om det är så att du reagerar. Att du bestämmer dig för att göra någonting, och inte bara låta allt passera revy.

Det är dags nu; att ta tillbaka rätten att själv bestämma över ditt liv!

Ja, självklart så måste man vara realistiskt. Har du små barn där de är beroende av din insats, du ingår i ett arbetsteam där ditt bidrag är en av ekrarna i hjulet. Alla de förpliktelser som är obligatoriska för oss vuxna medborgare i Sverige – ja, ni vet att betala in skatter, se till att barnen kommer i tid till skolan, - helt enkelt att man gör rätt för sig!

Men sedan, vad händer med all den där andra tiden, för givetvis så blir det tid över. Hur disponerar du den? Låter du dig ledas framåt utan att egentligen ställa dig frågan; vill jag verkligen det här? Är det just de här människorna som jag vill vara med på min lediga tid – eller finns det något annat som lockar mera?

Så, vem äger din tid? Är det du själv eller någon annan?

Det jag ber dig att göra nu är att tänka ut vad som är de fem viktigaste sakerna i ditt liv, just nu?
Vilka saker, personer är det som betyder mest för dig?

Nästa steg är att titta vilken plats dessa fem har i ditt liv, hur prioriterar du dina favoritsysselsättningar alt. träffar dina favoritvänner?

Så vem är det som hjälper dig och vilka stjälper dig?

Vem äger din tid?

Skapa en handlingsplan för din framtid..

Coachövning steg 1

Dagarna rusar fram och vi hinner nätt och jämt hämta andan innan nästa aktivitet startar.

Ibland behöver vi stanna upp och reflektera över:

Vad är det som händer; vad vill jag; vad är livskvalité för mig?

Inte direkt lätta frågor att ta itu med, men vem har sagt att det ska vara lätt att vårda sitt liv?

Tidigare övningar har jag lärt ut vikten av mental träning. Att aktivt lära sig att välja sina tankar – att jaga bort hjärnspöken för att istället rikta uppmärksamheten på tankar som ger dig styrka.

Att tänka positivt, eftersom hjärnan liksom ett läskpapper suger i sig allt det du tänker; du blir det du tänker!
Detta gör man bäst genom meditation, avslappningsövningar och affirmationer.

I dagens inlägg kommer jag ta ett steg ytterligare i att lära dig ta kommando över ditt liv och må bättre. Målet med dagens övning är att stanna upp och göra reflektioner över några givna frågeställningar.

För att du ska få de rätta proportionerna och perspektivet på ditt liv ska du emellanåt ställa dig några frågor av existentiell natur – inte lätta men nödvändiga!

Så svara nu på följande frågor;

1. Vad gör jag av mitt liv?
2. Vad är lycka och livskvalité för mig?
3. Vad är meningen med livet för mig?

När du kommit fram till svar så ska du nu gå vidare och analysera.

• Finns det saker jag vill ändra på?
• Mål som jag vill uppnå?
• Vilka realistiska tidsramar gäller?

Nu har du tagit de första stegen i en förändringsprocess till att må bättre – ta itu med ditt liv.

Nästa steg är att reflektera över ytterligare frågor som jag ger dig. Ta dig tid och tänk till ordentligt – det är din egen handlingsplan som du håller på att skapa!

Frågorna är:

• Vilka är de viktigaste stegen för att nå mina mål?
• Vilka resurser och verktyg kan hjälpa mig att nå mina mål?
• Vad är det som hindrar mig?

Reflektera över de här frågorna och skapa dig en framtidsplan.

Om det känns förvirrande och svårt att spjälka upp ditt liv och framförallt dina önskningar så kan du samla ihop dina tankar och försöka att förnimma känslan av hur du mår när det är som allra bäst. När är det som perfektast i ditt liv? Se, där har du svaret – det är dit du vill nå!

Samtidigt får vi inte glömma att för att kunna njuta av solskenet måste det regna ibland!

Detta ständiga informationsflöde...

Jag fortsätter på samma tema som jag avslutade med i fredagens ”lev här och nu”, nämligen om hur vi hela dagarna i ända blir utsatt för kontinuerligt anfall av information, som vår hjärna ska ta emot, selektera och arkivera.

Detta ständiga informationsbrus, är det bra eller dåligt för vår hjärna?

En vanlig kväll i soffan, kan se ut som följer; vi sätter på TV, samtidigt så har vi PC i knät, mobilen ligger i ett armsavståndsläge, musik spelas från CD spelaren i ett av barnens rum, din partner berättar ingående om något som hänt på jobbet. Plötsligt så plingar det till i datorn, samtidigt som mobilen meddelar att du fått ett SMS… precis då så berättar de på TV att din favoritartist ska uppträda…
Det är i det här läget som vi kan börja prata om simultankapacitet, på hög nivå!

Klara vår hjärna av att hantera all den här informationen?

Nej, det gör hon inte – men vi kan lära oss!

Sannolikheten att vi underpresterar, får svårt att organisera och glömmer allt mer och mer är mycket hög. När vi försöker göra en massa saker samtidigt så finns det ett tak för hur mycket vi klarar av – och när den berömda bägaren har runnit över, så blir kontentan att det mesta som vi gör därefter blir mindre bra.

När vi jobbar med vår dator, då har vi i snitt 8 fönster öppna samtidigt, vi blir avbrutna i snitt var tredje minut(!). Vår uppmärksamhet hoppar en från den ena till den andra, vår förmåga att 100 % koncentrerade är lika med noll.

För att återkoppla till min första frågeställning; är det här bra eller dåligt för vår hjärna?
Idag kan vi få ett svar. Genom magnetresonanskameror kan forskarna studera våra hjärnor när vi lever och använder dem – innan detta var möjligt använde sig hjärnforskningen av avlidna människors hjärnor eller studerade djurs. Men idag kan de röntga våra hjärnor samtidigt som vi använder dem.

Resultatet visar att vår hjärnas storlek inte har förändrats på 40 000 år(!), ja genetiskt så är vi identiska med den allra tidigaste människan (Cro-Magnon) - så hur sjutton klarar sig vår stenåldershjärna mot de nya utmaningar som vårt moderna samhälle ställer den inför – hela tiden?

Det är inte konstigt att vi blir stressade och mår som vi gör – hjärnan är gjord för mycket men inte för att ständigt bli avbruten av datorer, SMS-plingande, telefoner som ringer, TV etc.

Som tur är så är inte hjärnan statisk, nej det finns delar av den som utvecklas och som står inför ständiga förändringar. Dit hör den delen som vi kallar för arbetsminnet, som för simultanförmågan är jätteviktig.

Den har tydliga begränsningar men kan tränas upp till att öka sin kapacitet. Vi kan inte hålla för mycket information aktuell samtidigt, det är helt omöjligt. Denna begränsning är det som gör att måttet blir rågat, och bägaren rinner över.

Så om vår svagaste länk i hjärnan är arbetsminnet, hur kan vi då träna upp denna förmåga? Jo, det finns andra delar av hjärnan som vi kan lagra desto mer; nämligen långtidsminnet. I den finns det oändliga lagringsmöjligheter – ja, om man vore leverantör och tillverkare av databasprogram så skulle man vara lindrigt sagt avundsjuk om man såg kapaciteten som vi alla har i vårt långtidsminne – det är nästan oändligt!

Så arbetsminnet svämmar ibland över, och vi blir förvirrade och presterar bara halvmesyr. Hur mycket vi klarar av är ganska klart, det beror på vår förmåga att hålla uppmärksamheten.

Det plingar och plingar i alla våra tekniska apparater, ljudet sorlar runt oss hela tiden: allt väcker vår uppmärksamhet och vi blir hela tiden störda. Dessa orosmoment gör att vår koncentrationsförmåga halveras, vi blir tankspridda och tappar uppmärksamheten inte bara på en sak utan i stort sett på allt som cirkulerar runt oss.

Givetvis så finns det människor som är bättre på problemlösningar och som klarar av att stänga ute distraktioner – det är de som har högre arbetsminne. De har helt enkelt en mer vältränad hjärna. För vi kan träna upp vårt arbetsminne till viss gräns, och det är där skillnaden ligger mellan dem som klarar bättre att koncentrera sig på sin huvuduppgift och ignorerar alla pipande från inboxen på mailen, pling-plonget från mobilen, arga röster i korridoren, ja, han som bara sitter där och jobbar!

Den delen av vår hjärna som står för vårt intellekt har utvecklats under människans historia – vi har blivit smartare. Det är troligen arbetsminnet som står för den största förändringen, och i och med det så blir vi bättre problemlösare. Att vi ständigt blir inmatade av en ström av olika typer av information gör att vi hela tiden tränar upp oss. Samtidigt så ska vi vara medvetna om att samma mekanismer som gör att vår hjärna svämmar över och stressar oss är samma som ökar vårt IQ… så här balanserar vi mellan stress/utbrändhet och intelligens!

Som tur är så ställer sig vår hjärna om sig efter tidens behov och krav, det tackar vi för. Så även när vi till synes inte gör någonting så tränar vår hjärna sig. Slötittar du på TV eller dåsar i favoritfåtöljen och lyssnar på radion – så utför din hjärna ett intensivpass i gympasalen.

Så hur ska vi öva upp vår förmåga att klara av detta ständiga informationsflöde som vi dagligen timme ut och timme in ställs inför? Jo, det gör man genom att försöka hitta en perfekt balans, sträva efter ett jämt flöde av information, utifrån vad du personligen klarar av. Vi måste lära oss att förstå oss själva och vår omgivning.

Vad är det som krävs av mig, både mina egna och andras krav?
Vad är mina begränsningar – hur mycket klarar jag av?

Någon gång per dag ska man vara helt koncentrerad och fokuserad på en uppgift, och stänga ute alla störande moment. Stäng av mobilen, dörren, mailen m.m. ja, helt enkelt stäng ute allt som inte har med själva uppgiften.

För att klara av detta så måste du ha en viss stress, själva uppgiften får inte vara för lätt. Det här flödet, Flow uppstår när vi har höga krav och hög kapacitet – det då tränar vi vår mentala förmåga som allra bäst – det är då vår hjärna går på gym och tränar – intensivt.

Genom att träna upp din mentala förmåga så eliminerar du negativ stress som okoncentration kan leda till. Att ständigt tappa uppmärksamheten gör dig stressad, och du känner dig otillräcklig. Det du ska göra är att bejaka ditt behov av stimulans och information – ställ dig frågorna; vad gör mig intresserad, vilka intellektuella utmaningar gillar jag, vad är det som gör att jag engagerar mig i ex. en diskussion?

När vi uppnår den här känslan av flow, stimulansen av intellektuellt arbete så mår vi jättebra samtidigt som vi utvecklar vår hjärnkapacitet.

Så glöm inte att stänga dörren någon gång per dag/ stäng av telefonen - sätt upp skylten; Stör ej!

Motionera inte bara kroppen utan även knoppen!

Lev här och nu!

Hjärnan mår bra av att emellanåt få stillhet.

Ja, det är kanske inte någon nyhet att harmoni och stillhet mår vi bra av. Det som är speciellt är att nu kan man vetenskapligt bekräfta det som österländska munkar vetat om i tusentals år – och då har det plötsligt blivit en sanning!

Den delen av hjärnan som man kan registrera aktiviteter som ger lugn och lycka, förstärks efter att man mediterat, det har man nu kunnat avläsa genom magnetkamera.

Med andra ord; meditation är bra för ditt välbefinnande!

Under en normal dag för de flesta av oss, så blir vi avbrutna hela tiden. Det är saker eller händelser som stör oss, om och om igen.

Plötsligt när vi sitter och koncentrerar oss inför en uppgift, ringer telefonen, kommer det ett SMS – genast måste vi svara; ta reda på vad det står…

Medan vi lagar mat kommer barnen och undrar över något, samtidigt har vi radion på som ger oss det senaste av nyhetsflödet.

Innan vi hoppar i säng måste vi kolla om chefen skickat den senaste rapporten via mail, när vi ändå är uppkopplade så kan vi lika gärna kolla det senaste som hänt i världen…

Ja, så här kan det se ut – hela vår tillvaro är hyperaktivt och vi har 100 % uppmärksamhet på allt som tänkas kan korsa vår väg. Detta kräver att vi övar upp oss och blir mästare på att göra prioriteringar och välja på vad vi ska fokusera vår uppmärksamhet.

Det är jättesvårt, att klara av att stänga ute distraktionsmoment, att vara selektiv i vad du ska bry dig om och vad du ska strunta i – för de flesta av oss så är detta omöjligt.

I slutändan leder detta till olika symptom; oro, dålig sömn, nedstämdhet, magproblem och muskelspänning.

Problemet är att leva i nuet, för de flesta tänker mera på vad som hänt eller vad som ska hända – så att de glömmer att leva här och nu!

För att klara av alla dessa avbrott, valsituationer och distraktioner måste vi öva oss på träna att i medvetande vara här i nuet, det kallas mindfulness.

Mindfulness är att accepterande förhållningssätt till livet. Att koncentrera sig på det som sker i nuet – utan att värdera vad som händer. Man ska bara stilla konstatera att det som sker det sker utan att hänga upp sig på det.

Vi ska bli medvetna om sådant som stör oss i vår vardag och som gör att vi tappar koncentrationen ex. TV, SMS, telefoner, etc. som alla har det gemensamma att de pockar på vår uppmärksamhet – och stör.

Vår simultanförmåga är ju självklart något jättebra, och är ständigt under utveckling. Bara vi inte glömmer att vi behöver ett stilla lugn, vilket är en lyx i vårt moderna samhälle.

Så det vi ska göra är att ta till enkla meditationsövningar kontinuerligt i vår vardag, så att vi lär oss vara närvarande i ögonblicket, och glömmer för ett tag vad som har hänt eller ska hända.

Genom mindfulnessövningar så kommer du att må bättre både fysisk och psykisk.

Genom EEG och magnetkamera kan man mäta vad som händer i vår känslodel av hjärnan. När vi är stressade så ökar aktiviteten i högra delen av vår pannlob medan när vi är lugna och harmoniska så aktiveras den vänstra.

Om du mediterar ofta så kommer den delen av hjärnan som består av lugn och harmoni bli större – bokstavligt talat. Detta har man kunnat studera på tibetanska munkar, som har en klar förskjutning av hjärnaktiviteten i den vänstra halvan – detta positiva tillstånd hade de även när de inte mediterade.
Denna positiva förändring har man även sett hos ”vanliga” amerikanare, som börjat meditera, ganska snabbt efter att de börjat kunde man se skillnader.

Inne i vår hjärna finns en liten mandelkärna som heter Amygdala, hon är väldigt aktiv när vi blir stressade, negativa känslor som ilska, raseri och fruktan styrs från henne m.m. Hennes aktivitet minskar hos dem som mediterar regelbundet.

De som mediterar ofta blir inte lika stressade när det hamnar i oroliga miljöer, även nivåerna av stresshormonet kortisol minskar hos dem som använder sig av mindfulness.

Så ännu en gång så kan man glömma att meditation och då framförallt mindfulness skulle vara något flummigt. Det är faktiskt så att man kan notera direkta positiva förändringar i hjärnan.

Så lär dig mindfulness, och det gör du genom att lägga fokus på nuet, utan att bedöma vad det är som sker – du bara registrerar att något händer, låter det bara flyta förbi i ditt medvetande utan att bry dig.

Denna förmåga har vi alla inom oss, att vara i ett absolut ögonblick, det var så vårt medvetande fungerade under våra första miljoner år på jorden – dessvärre så har denna tankegång blivit glömd och underprioriterad. Nu är det dags att väcka upp den igen, och lära oss leva här och nu!

Vår förmåga att bli distraherade har utvecklats och vår simultanförmåga, men bägaren har blivit full, snart rinner det över – det finns för mycket som stör oss.

Så lär dig fånga dagen, för det är faktiskt det enda som du har möjlighet att kunna påverka!

Det som har skett har skett, och det som ska ske kan bara framtiden sia om…

Bli man sjuk av att vara trött, eller är det tvärtom?

Igår var jag på en föreläsning ute på Stockholms Universitet, det handlade om sömn, stress och hälsa – och arrangör var Stressforskningsinstitutet.

Tänk att här berättade några av världens främsta forskare och digniteter om de sista forskningsrönen, för vem som helst som önskade lyssna – och vi var många – hela den stora aulan var proppfylld av entusiastiska åhörare. Vi fick lära oss en massa nytt om sömnens och stressens orsak och verkan, både för unga och gamla.

Så blir man sjuk av att vara trött eller är det tvärtom, blir vi trötta av sjukdom?

När man ställer frågan till svenska befolkningen ”känner du dig trött och håglös” så kan man notera att 34 % av männen och 41 % av kvinnorna upplevde att de var väldigt trötta under veckorna.

När man sedan fördjupar sig undersökningen så kan man konstatera att när man ska definiera frågeställningen ”hur mår du?”, att när man då eventuellt svara ”seså där” eller ”jag mår inte så bra”, så är denna diagnos oftast förknippad med att man är trött – ja, om man inte mår så bra, är dålig eller brist på sömn, som är orsaken.

Forskningen kunde notera att om man känner sig sjuk oftast beror på det på trötthet.

Tröttheten beror på olika parametrar, enligt följande rangordning:

1. Först och främst så är vi trötta för att har dålig sömnkvalité, detta kan beror på att man blir störd under sömnen p.g.a. ljud, att du snarkar eller för högt BMI. Om du slutar att snarka, minskar på ditt BMI så blir man mindre trött.

2. Nästa orsak är stressen som gör att vi sover dåligt och är trötta. När vi stressar så sover vi dåligt, vi hamnar allt för sällan i djupsömn, där kroppen reparerar skador och neutraliserar stresshormonproduktionen. Vår sömn är ytlig, vi vaknar lätt och drömmer väldigt mycket. När vi drömmer jobbar kroppen är mera aktiv än någon gång under dagen… inte konstigt att vi är trötta dagen efter!

3. Den tredje orsaken är att vi sover för kort tid per natt. Det vi behöver är ca 7 timmar för män och 8 timmar för kvinnor/per natt!

Om du är väldigt aktiv under dagen, jobbar och stressar runt så är detta bra för dig. Bara du har förmågan att stressa av och kopplar av när du ska sova. Ett sådant liv; ett aktivt liv som tömmer dig på energi under dagen, för att slappa och koppla av när du kommer hem – leder till en bra sömn och ett friskare liv!

Så oförmågan att stänga av oron verkar vara den avgörande faktorn för sömnstörning.

Så vad ska vi göra om sömnen har blivit dålig ibland?

Ja, om detta inte är ett dåligt mönster som är mera standard än undantag så kan man ta igen förlorad sömn tillfälligt. Den underbara tuppluren, är perfekt återhämtare – men den ska vara på minst 30 minuter; det innebär att du sover ca 20 minuter – och kroppen får lite respit.

Men glöm inte att om du ska ligga och vila dig, så gör det inte för sent för då senarelägger du insomningen för natten – och det är den som är viktigast!

Föreläsningen tog även upp ungdomars sömnvanor, eller snarare brist på sömn. Det var en skrämmande information som vi fick ta del av. Våra tonåringar sover i snitt 1,5 – 2 timmar för lite varje natt!

Ja, varje morgon vaknar våra adepter upp med sömnbrist. Det är självklart inte bra, hur ska de kunna koncentrera sig på skolarbetet, klara av att sitta still, orka äta, vara receptiva och glada?

Hjärnan är extra känslig vid tillväxtperioder och när vi står inför mognadsprocesser, som är precis vad man är under 12 – 25 års ålder (hjärnan är färdigutvecklad vid 25 års ålder). Biologiska och psykologiska förändringar är vad som sker när våra barn sover för lite, det visar sig i förändringar i beteende, emotioner, uppmärksamhet och slutligen både den mentala och fysiska hälsan.

Problemen som blir p.g.a. tröttheten för våra barn är:

• Störd dygnsrytm

• Sömnbrist

• Ljusbrist

• Stress

• Trötthet

• Depression

Ja, så här illa är det!

För allt för många unga ser tillvaron ut. Under arbetsveckorna så går de och lägger sig alldeles för sent, de sitter alldeles för mycket inomhus, är alltid uppkopplade/tillgängliga. När så helgen kommer så sover de ut – och det innebär att de med lätthet sover fram till 12-13 tiden på dagen, går och lägger sig ännu senare än under veckorna – och på måndagen så börjar allt om igen.

Detta ekorrhjul är förkastligt för dem!

Sömnens oregelbundenhet skadar den naturliga dygnsrytmen, allt enligt forskningsrön. När det gäller dygnsrytmen så är den genetisk betingad, och denna ständiga förskjutning av sömnvanor gör att allt fler tonåringar blir kvällsmänniskor. Detta är en fysiologisk omställning som i förlängningen kommer påverka allt och alla.

Så inte nog med att de sover oregelbundet, så är bristen på dagsljus förödande. Och allt för många av våra ungdomar missar dagsljuset allt för mycket. För att vi ska uppnå en naturlig reglerad dygnsrytm så behöver vi få minst 20 min/dygn av dagsljus (sol). Det är som alla vet en bristvara i Sverige under vintern, så därför är det ännu viktigare för oss att vara ute varje dag.
Den här snörika vintern har utifrån att ombesörja att vi får tillräckligt med ljus varje dag varit perfekt – snö fördubblar ljusintensiteten.

Våra ungdomars tillvaro är att vara i ett ständigt mörker. När de går iväg på morgonen under vinterhalvåret så är det mörkt, oftast sitter de inne på rasterna, när de går hem så är det mörkt, sedan sitter de inne framför dataskärmen eller TV, för att med Ipoden i örat somna in… när helgen kommer så sover de fram mot eftermiddagen, segar sig runt utan att ha en enda tanke på att gå ut och få lite dagsljus.

Om vi ska bejaka vår naturliga dygnsrytm så ska vi hålla hormonet melatonin i rätt balans. Melatonin styr vår dygnsrytm, och är som högst när det är mörkt och lägst på morgonen när ljuset återvänder.

Därför så blir effekten att om vi går ut på förmiddagen och får mest dagsljuset då, så påverkar det melatoninnivån och gör att vi får det lättare att somna in på kvällen.

Om du är kvälls eller morgonmänniska grundar sig mycket på om du får dagsljus under dagen.

• Ljus på morgonen – morgonmänniska

• Ljus på kvällen – kvällsmänniska

Så om du vill ändra dina sömnvanor, så kan man förenklat säga att om du vaknar alldeles för tidigt på morgonen (vanligt hos pensionärer) så gå en promenad på eftermiddagen. Har du svårt att somna in på kvällen, och är morgontrött – ut och knalla på förmiddagen.

Så sanningen är att tröttheten gör att vi blir sjuka, i alla fall upplever vi att vi är sjuka!

Det finns ett ljus i tunneln...

Till alla som jagar och jagar… ett illusionistiskt ideal, nu kan ni sluta jaga!

Ja, så drastiska besked kastar jag ur mig i dagens inlägg. Sluta att sträva efter olika viktideal, besluta dig för hur du vill se ut /vara och sträva dit.

Lägg alla dieter som GI, Atkinsson, Viktväktarna och allt vad de nu heter på hyllan – låt dem hamna i kategorin; dåliga beslut och glöm dem! För den motståndaren du ska besegra är inte frestelser av de ljuvliga chokladkakorna, de doftande nybakade bullarna, delikatessdiskens frodiga innehåll – nej, det är något mycket större och framförallt större utmanare än så – hjärnan!

Alla försök att starta om på ny kula, ändra matvanor, slutar oftast med att efter ett tag är vi är tillbaka på ruta 1, och i värsta fall så blir vår kroppshydda efter den sista ansträngningen ännu större – vi hamnar i jojo-bantarens onda cirkel.

Råden till alla som vill gå ner i vikt är oftast; rör på dig och ät mindre – detta är som ett mantra, om och om igen skanderas detta.

Men riktigt så enkelt är det dessvärre inte, faktiskt.

Eftersom det är vår supervisor, hjärnan som styr vårt ätbeteende och våra behov. Än en gång så är det vårt belöningssystem som i slutändan bestämmer – sedan kan coacher inom olika viktreduceringsdoktriner påstå hur mycket som helst, det är hjärnan som bestämmer – basta!

Om detta kan man läsa i en fantastisk bok, som jag verkligen rekommenderar ”Hjärnkoll på vikten” av Martin Ingvar och Gunilla Eldh – köp den!

Hela boken går ut på att förklara varför vi beter oss på ett sätt, hur hjärnan med sitt belöningssystemet spelar oss ett spratt – men kanske det viktigaste; vi får veta hur vi ska samarbeta med den istället för att försöka lura eller motarbete den.

Istället för att du arbetar mot hjärnan så jobbar du med den – sannolikheten är ganska stor att du kommer att lyckas, i alla fall större än när du försöker hindra hjärnan och dess rätta natur.

Boken ger råd till alla som vill gå ner i vikt utan bannor och förbud. Om du arbetar med rådgivning och hjälp inom hälsofrågor så får du ett fantastisk bra hjälpmedel. Bara detta att man får kunskapen varför vi beter oss på ett speciellt sätt, varför vi blir sugna på vissa saker, varför det är så svårt att låta bli?

Ja, för det är så att dra ner på på konsumtionen av mat, ja ni vet äta så lite som möjligt, det är dömt att misslyckas enligt Dr. Ingvar - ja det är faktiskt mera svårt att gå ner i vikt än att sluta röka om man använder sig av vissa bantningsmetoder.

Om du ska nå målet att gå ner i vikt, behålla det och vara lycklig - så måste du äta rätt mat och bli mätt, du måste röra på dig, sova gott och slutligen minska på skitstressen allt enligt Ingvar.
Det finns inga andra sätt att nå dit, för hjärnan har alltid sista ordet!

Plocka fram den positiva stressen och uträtta stordåd!

Stressagility!!!

Det har kommit till ett nytt begrepp i svenskan, stressagility.

Vad kan detta betyda?

Först måste vi bena upp begreppet och vi börjar med ändan av ordet: agility. Det är en tävlingsform för hundar, och kommer ursprungligen från England och betyder snabbhet och rörlighet. Så det är en sport där det handlar om att en hund ska ta sig fram så fort som möjligt genom en bana med en massa hinder. Detta ska hunden göra så fort den bara kan utan att få för många fel. Lite som när Malin Baryard tävlar med sina hästar i olika hopptävlingar – ni vet att på kortast möjliga tid utan att riva allt för många hinder ska man komma i mål.

När det gäller agility, så är det en massa hinder som ska passeras, inte bara på höjden utan där kan vara tunnlar, gungbrädor, däck m.m.

Då har vi klarat av begreppet agility, men vad har det med stress att göra? Det är framförallt Tomas Danielsson, kallad för ”stressdoktorn” som använder sig av begreppet, stressagility som ett alternativ till traditionell stresshantering.

Stressagility är en metod som utgår att man differentierar bra och dålig stress. Med det menar man att bra stress är om vi utnyttjar dess positiv kraft, till skillnad mot den dåliga – som jag kallar för skitstress (Danielsson kallar den tokstress) som istället är destruktiv.

Den mesta stressen som vi utsätter oss för är s.k. skitstress, nästa upp mot 80 % är helt onödig – oftast kommer den inifrån oss själva. Men om vi vänder på det så kan vi med enkel matematik se att upp mot 20 % av all stress vi kommer i kontakt – är positiv. Det vi ska lära oss att utnyttja dess kraft och energi som den goda stressen medför och sparka ut skitstressen.

Att stressagility ska få en genomkraft och bidra med dess energikraft, så måste den komma från ett ledarskap som har modet att våga bryta invanda mönster och som kan locka medarbetarna att våga utmana och väcka upptäckarlusten.

Precis som hundägaren driver sin hund att hoppa, rulla och springa som en galning för att komma i mål – när det verkar att finnas en bättre och genare väg – men då risken är att resultatet blir sämre. Ledarna som anammar stressagilitymetoden får inte tveka på sin egen förmåga, både att entusiasmera eller att sätta taket för vad som går att genomföra. Han måste vara ärlig, rak i kommunikationen och inte skämmas för att våga erkänna att han inte alltid sitter inne med svaret, eller försöka negligera att det kan finnas svårigheter att nå målet. Men samtidigt visa att han tror det är möjligt.

Det är bara din fantasi som sätter dina gränser, allt är möjligt!

Genom att leda sitt team med den inställningen så skapas ett lustfylld och kreativ arbetsklimat – där alla får växa! Speciellt är den här typen av metod gynnsam vid förändringsarbete. I första hand kan man applicera metoden inom yrkeslivet, men självklart så kan den fungera i alla olika konstellationer där man ska leda eller bli ledd framåt - som förälder, scoutledare, idrottsledare etc.

Enligt anhängarna av stressagility så ska vi bygga arbetsplatser på samma sätt som en tävlingsbana för hundar – ja, vi som tror på det här menar ju inte bokstavligt att medarbetarna ska krypa igenom tunnlar, hoppa i däck eller bestiga murar…

Nej, det vi menar är att arbetet ska bedrivas fort, det ska vara kul, liksom matte och husse coachar sin hund ska det finnas handledning under arbetets gång som ger stöd och ger bekräftelse på att man levererar och är behövd.

Chefen, ledaren ska coacha laget, sondera terrängen, ge grogrund för kreativitet och låta det vara högt i taket – precis som hundägaren eggar sin hund till att uträtta stordåd. Chefen ska vara ödmjuk och visa att han inte alltid vet allting, men samtidigt få alla att rätta in sig i ledet – att gå mot gemensamma mål. De som inte vill följa banan måste ledaren utmana och få in i leden igen.

Stressagility gör att stressen i sig är någonting bra, den är inte skadlig utan får oss människor att utmana och den skapar energi, bara vi använder den rätt.

Stressen blir farlig och negativ när vi tappar kontrollen och inte kan styra den dit man vill. Självklart så sker det till och från situationer då du inte kan göra ett val, och då den negativa stressen tar över – det är då vi ska använda oss av olika verktyg.

Vi ska ändra frågeställningarna och säga till oss; vad är det vi behöver för att orka, istället för att kolla hur stressade vi är. Man kan inte skilja på privatliv och arbete enligt Danielsson utan man måste få till en helhet. Vi som håller på med stresshantering fokuserar för mycket på själva sjukdomsbegreppet och letar efter symptom. Istället ska vi ta reda på hur vi övervinner hindren istället. Se det positiva istället för det negativa.

Sammanfattningsvis kan man se på stressagility enligt följande:

• Man eftersöker att se till det friska i stressen, ut ett helhetsperspektiv. Stressen är ett drivmedel och utmaning, speciellt i samband vid förändringsprocesser ex. på en arbetsplats.

• Stressagility kräver ett bra ledarskap, ledare som har mod att våga gå före och sondera terrängen. Han måste lyckas att entusiasmera sina medarbetare, så att de alla vill gå med.

• Ledarna sitter inte inne med alla kunskaper men han måste våga leda och ta ansvar. Denna typ av ledarskap skapar i förlängningen ett gynnsamt klimat där kreativitet och lust blir ledstjärnorna.

• Allt ska gå fort och det ska vara kul, det är själva kärnan i stressagility. Hela tiden ska man känna att det finns en utmaning men ändå ett utsatt mål. Under resans gång måste alla få bekräftelse, uppskattning, möjlighet att få göra fel och få konstruktiv kritik. Ett viktigt moment är självklart att få ta raster emellanåt.

Förslag på hur man ska kunna genomföra stressagility är att låta chefen/ledaren ha genomgångar kontinuerligt med sina adepter. Där tar man upp vilka hinder finns på banan, både privat och på jobbet.

När kaoset kommer, och det gör det så bejaka det och sök bästa lösningen. När tröttheten faller in, ta en paus, detta ska man göra utan skuldkänsla. Sätt fokus framförallt till det som är roligt i ditt arbete.

Om du känner dig extra trött, så tänk inte i negativa banor som ”nu är jag utbränd” eller ”jag är för stressad” utan kalla det istället för en tillfällig trötthet istället. När detta så sker våga lägga jobbet lite åt sidan, hämta andan och ta en rast. Ta den tid du behöver för återhämtning men framförallt stressa inte upp dig!

Var lite lat och smart… lär dig att säga nej, men gör det med ett leende!