Det är inte buller, dålig arbetsmiljö eller monotont arbete som är den största faran för folkhälsan. Nej det vårt hektiska liv, ökade krav och förväntningar som läggs på oss dagligen. Varje dag stöter vi på mängder av val och intryck som vi måste ta itu med, mer än vad vi är skapade för. All information måste sorteras och prioriteras och vi måste sätta gränser. Företag omstruktureras och omorganiseras, oron för nedskärningar ligger som ett ok på våra axlar, tiden räcker inte till och vår möjlighet att kontrollera minskar.
Detta leder i sin tur till frustration och uppgivenhet och som slutligen leder till sjukdom. När kroppen väl är nära kollaps har kroppen tagit så stor skada redan att det är omöjligt för den att återfå dess normala funktioner. Man blir känsligare för yttre påverkan och störningar som sömnproblem och depression kan uppstå. Dessvärre så är det så att om man väl har bränt ut sina krafter, och hamnat i utmattningsdepression kan det vara svårt, ja faktiskt helt omöjligt att komma tillbaka till samma friska person man var innan. Efter en utbrändhet, reagerar kroppen/hjärnan snabbare på stress och taket för vad man klarar av har minskat radikalt.
Kvinnor och mäns förmåga att hantera stress har det visat sig är olika. Kvinnor är känsligare än män, då vår hjärna är mer sårbar i de system som är engagerade vid olika stressreaktioner. Kvinnor blir mer påverkade av stress som är relationsrelaterade, att leva i dåliga relationer eller dålig social miljö på jobbet far kvinnor mer illa. Män däremot reagerar mer på att bli ensamma, exempel vid skilsmässor och separationer, som att bli friställd från jobbet.
Det finns två typer av stressreaktioner, aggressiv och uppgivenhet. Båda typerna är hjärnan involverad men på olika ställen. Aggressiva är det framförallt Amygdala, som skickar iväg signaler för att vi ska agerar och reagerar. Stress av den sorten som blir kortvarig är bra för oss, om vi bara ser till att vi återhämtar oss. Om den däremot inte blir kortvarig så aktiveras andra vitala delar av oss, och vi hamnar i kronisk aggressivitetsstress, och vår sinnesstämning påverkas negativt och även binjurarna, och då förhöjs kortisolet. Det är nu vi kan hamna i uppgivenhet och i och med får vi förhöjd kortisol som i sin tur ger bukfetma, högt blodtryck och åderförkalkning. Det mesta pekar på att störningar mellan hjärnan och binjurarna är beständiga.
Du går omkring med ditt eget facit för hur du mår, lär dig dina symptom och sätt ner foten när stressen börjar topprida dig. Tidiga signaler på förhöjd stress är att man blir irriterad och frustrerad mer än vanligt på småsaker som att mobilen ringer, att man aldrig får vara ifred. Därefter följer kroniskt trötthet och nedstämdhet. När du har haft en stressad period måste du låta kroppen återhämta sig.
Läs gärna mina tidigare inlägg; Vilka stressymptom har du, eller Vanliga stressymptom. Gå igenom verktygen som jag ger i bloggen och du, glöm inte att stanna upp och hämta andan!
