Midsommar, dans kring stången, alla vänner samlas runt det dignande sillbordet, grande finale kommer jordgubbarna in… kan det bli så mycket bättre. Förväntningarna är stora, solen ska lysa, blommorna dofta och alla ska vara glada. Men det finns allt för många MÅSTEN, och någon måste serva och hålla i allt. Är det du eller har du någon annan som ALLTID blir den som får ta hand om hela baletten?
Dagens inlägg kommer handla om att kunna säga nej, nej med ett leende!
Om det inte är midsommar, julafton eller någon annan tidpunkt, så finns det några som ständigt hamnar i situationer då de belamras av förpliktelser som de gärna skulle vilja slippa. En den ena en det andra rycker och sliter i dig.
Kom, kom hjälp mig med detta, vi behöver dig, det här kan du göra… känner ni igen formuleringarna? Ja, om ni tillhör den skaran av behjälpliga medmänniskor, så hamnar ni ofta i skottgluggen. Det är helt okej att hjälpa andra, det är faktiskt inte bara okej, utan är oerhört viktigt för alla om vi vill växa inombords. Att få hjälpa andra, ger mer tillbaka än det tar. MEN det finns gränser!
Ibland så hinner du inte.
Ibland infinner sig olust.
Ibland kan man inte.
Ja, det finns en massa ibland, som ligger som ett ok på dina axlar, för du ställer givetvis upp. DU STÄLLER ALLTID UPP. Men det är ibland helt okej att säga nej tack. Bara man berättar varför, det är själva kärnan varför det kommer att fungera. Samt att man säger nej med ett leende. Ett surt vresigt nej utan att säga varför, det ger negativ effekt.
Säg som det är; jag har inte lust, kan inte, hinner inte; därför att… sedan ler du vänligt!
Jag kan garantera att de flesta kommer acceptera det och hitta andra lösningar (kanske de kan fixa det själv), för det är inte självklart att just du ska duka av, diska upp efter alla när de sitter kvar och njuter av en god middag.
Så njut av din ledighet, dansa runt stången, ät sillen och ta dig en pärla – sedan så säger du nej tack – ler och har du maximal tur så hjälps alla åt!
