Att vara ensam känns inte bra, om du inte valt det. Att det dessutom är hälsofarligt gör det inte mindre sorgligt.
Kronisk ensamhet kan dra igång en rad olika fysiska åkommor. Ensamheten är i sig ingen sjukdom, att känna sig ensam ibland är lika vanligt som att vi blir törstiga. Precis som törsten säger till oss att vi behöver dricka, är då och då ensamhet en påminnelse om att vi är flockdjur och att vi inte klarar oss utan andra människor. Dessvärre så finns det en del människor som upplever att det alltid är ensamma, det är hos dessa ensamheten blir hälsofarlig.
När ensamheten blir påtvingad och individen upplever att de är utan sällskap fast de befinner sig i olika sociala sammanhang, det är då vi ska dra i larmklockan. De kan ha ett arbete med kollegor, bekanta men ändå känner de sig ensamma – känslan av ensamhet är subjektiv och det är endast hon som känner sig ensam som kan bedöma hur hon upplever sin tillvaro.
Vissa människor är mer sårbara för ensamhet, och har svårare för att reglera de känslor som uppstår när de upplever att det finns en risk för social uteslutning.
Amerikanska forskare har kommit fram till att för vissa människor, de som upplever kronisk ensamhet kan få organiska förändringar. Det som sker är att exempelvis att produktionen av stresshormoner tilltar, vilket i säg leder till snabbare åldrande och sänkning av immunförsvaret. Vi får förhöjt blodtryck och hjärtfunktion som slutligen leder till att vi får ett ohälsosamt liv.
En person som betraktar sig som ensam börjar lätt se att alla sociala situationer är hotfulla. De uppfattar andra individer som elaka, mer kritiska och konkurrensbenägna. De tycker att själv gör de allt som går för att förbättra sin situation och sina relationer. Då de har tappat sitt självförtroende och självkänslan är på botten blir man gärna socialt avvisande, man är rädd från allra första stund när man träffar nya och därmed lägger man på sig en försvarsattityd som blir avskräckande för de som närmar sig.
När ensamheten blivit ett allmäntillstånd för en person, kan detta inte botas genom att man aktivt söker nya relationer – man måste ta itu med sin självkänsla först. Om inte så jagar man bort nya kontakter, genom att man byggt upp ett hölje av stål för att skydda sig.
Det krävs nu en kraftansträngning för att övervinna sin ensamhet så att man får kärlek, uppmärksamhet och acceptans från sina medmänniskor. Och den kanske främsta rätten; att ha någon att få ge sin kärlek och uppmärksamhet till!
Den stora hemligheten till ett bra socialt liv, är att vara mindre upptagen med sig själv och istället vara öppen inför andra. Lätt att säga, men nyckeln till social framgång är att sluta tänka så mycket på sina egna problem och själsliga oro.
För dig som befinner dig i ensamhetens tuffa rum, kan jag bara säga; du måste ta itu med din ensamhet, och det NU! Din självkänsla och självförtroende är med största sannolikhet knäckt, det du måste börja med är att stärka dig mentalt.
Lär dig älska dig själv! Det är en mödosam vandring, men det är i slutändan värt allt.
