Ett problem som kan uppstå i samband av ett samtal är hur vi förhåller oss tillvarandra, vi visar ringa eller ingen hänsyn på hur mottagaren upplever informationen vi ger, och ibland kanske vi borde vara mera mottagliga för det som sägs.
Vardagens samtal kan handla om allt möjligt. Sådant prat som vi inte tycker är speciellt känsligt lägger vi inom vår personliga säkerhetszon, sådant vi tycker är känsligt placerar vi utanför zonen.
Ämnen som hamnar i säkerhetszonen är sakfrågor, fakta och information, liksom lite småprat om ditt och datt. Man kan förenklat kalla det för rutinaktiga ämnen, saker som inte är laddade eller upprör. Vi känner oss trygga och vi lämnar inte ut oss själva, vi känner oss säkra.
Vi blir inte rädda, nervösa eller osäkra när vi befinner oss inom vår egen säkerhetszon.
.
Ibland lämnar vi vår säkerhetszon. Utanför den ligger, i alla fall för de flesta sådant som rör känslor, relationer och attityder. Ibland gör vi det frivilligt – andra gånger för vi måste. Det kan vara när vi måste prata ut med vår partner eller ta kritik från en kollega på jobbet.
Eftersom vi är alla olika så har vi olika gränser för våra säkerhetszoner. Denna otydlighet och glidning mellan var våra gränser är, leder till kommunikationsproblem. Vissa ämnen kan vara helt ok att tala om för någon medan för den andra kan det vara tabubelagt.
Exempelvis kan en väninna berätta detaljerad information om sig och sin partners samliv, går in i detalj om vad som sker i den äkta sängen, vilka sexproblem de har. Som extra krydda redogör hon om deras privata ekonomiska situation.
Väninnan som lyssnar tycker att hon går över gränsen, eftersom hon inte tycker att man ska prata om sådana privata saker med andra. Hon blir därför mera tystlåten och sluten än vad hon normalt brukar vara, hon stannar inom sin säkerhetszon. Väninnan å sin tur tycker att vännen är stel och urtråkig och att hon borde bjuda mer på sig själv.
Man kan betrakta våra säkerhetszoner som sköldar. De finns där för att skydda oss och försvara vår integritet och privatliv.
Ibland kan det finnas orsak att lämna denna trygghet för att kunna gå vidare.
Några exempel:
• För att vågar ta upp svåra samtal med vår partner, då kanske
relationen kan bli djupare eller mera meningsfull.
• För att våga ta upp missförhållanden på jobbet med vår chef, då
kan eventuellt arbetssituationen bli bättre.
• För att våga säga vad man tycker inför sina kollegor/vänner, de
kan då lära känna oss bättre.
Ibland kan det vara värt att ifrågasätta sin säkerhetszon.
Ställ frågan till dig själv:
Är det ett hinder eller en tillgång?
Håller den kanske rentav dig tillbaka?
För att utvecklas i samtalet måste man ibland sänka gardet och släppa in andra. Samtal som ligger utanför säkerhetszonen är mycket svårare än de som ligger innanför – men de är också mera betydelsefulla.
Det är de samtalen som kan skapa förändring och utveckla oss som människor.
