Att stressa för mycket är direkt livsfarligt, ja det är faktiskt så illa. Samtidigt så hade vi inte överlevt som art, utan redan dött ut innan vi hade lämnat den östafrikanska savannen, där människan för första gången slog upp sina ögon om vi inte hade kunnat just att stressa.
Ja, sannolikt att vi som art överhuvudtaget hade utvecklats från våra föregångare till just människa utan denna förmåga hade varit ganska liten om inte helt utopisk. Det sista är eventuell en gissning, men är dock en avancerad sådan. Det vi inte vet är hur våra förfäder, de arter som vi härstammar ifrån hade för förmåga att agera vid stress.
Stress är kroppens försvarsmekanism för att överleva, så det är något riktigt bra!
Detta leder självklart till nästa frågeställning, om det nu är så himla bra med stress, varför mår vi då så dåligt idag över detta fenomen?
Jo, det beror på att känslomässigt agerar vi precis som vi alltid har gjort i samband vid att vi blir stressade. Däremot så agerar vi helt annorlunda och tidsperspektivet mellan stressperioderna går även de stick i stäv mot vad vi är preparerade för.
Detta kräver en förklaring. Vi måste gå tillbaka till vår urfader, han som strövade omkring på den afrikanska savannen. Det är inte mycket av våra liv som påminner om hans, dessvärre så fattar inte vår hjärna det!
I ca 99.5% har vårt liv sett ut som vår östafrikanska gubbes. Min arkeologiska lärare, Docent Christiansen beskrev den moderna människans livslängd som endast de sista sekunderna på en timme. Den moderna människans tid är endast 15 000 år gammal, det var då vi lämnade jägarsamhället och övergick till att odla – innan var vi jägare och samlare, som levde ett nomadliv och nu pratar vi om miljoner år.
Så lite förenklat kan man säga att i över 55 av 60 minuter så danades vår hjärna, och då framförallt vår känslohjärna till att reagera och framförallt agera inför faror – och det är att genom att fly eller fäkta. Dessutom så exponerades vi för stress under dessa miljoner år, inte lika ofta som nu och framförallt så vilade vi mellan stressperioderna. Det som idag skiljer oss kanske mest från vår urfader är att all stress kom utifrån till skillnad mot idag, då den största stressen kommer innefrån oss själva, genom framförallt inre krav och känsla av otillräcklighet.
Förenklat kan man uttrycka sig att vi människor inte är genetisk utformade för det liv vi lever idag, varken fysiskt eller psykiskt.
Hur kan det bli så här? Jo det är våra primitiva känslor som sätter käppar i hjulet för oss. Teknisk och intellektuellt har vi utvecklats, och det finns inte mycket hos oss idag som överensstämmer med stenåldersmänniskan – men emotionellt står vi och stampar precis på samma ställe, inget har ändrats.
Så det som gäller när vi blir stressade, är att springa för livet eller slåss – men vad gör vi idag? Jo, vi sätter oss ner och blir helt handlingsförlamade.
Så när du blir stressad så finns egentligen bara två sätt att agera; ut och gå/spring eller skaffa dig en boxningsboll och slå på den allt vad du förmår.
När du missat bussen istället för att stå kvar och stressa så gå till nästa hållplats, eller ta en runda i korridoren (helst två) när datorn hänger sig – så sänker du det farliga kortisolet och din stress blir hanterbar.
Och du glöm inte att vila efteråt!
