Jag fortsätter på samma tema som jag avslutade med i fredagens ”lev här och nu”, nämligen om hur vi hela dagarna i ända blir utsatt för kontinuerligt anfall av information, som vår hjärna ska ta emot, selektera och arkivera.
Detta ständiga informationsbrus, är det bra eller dåligt för vår hjärna?
En vanlig kväll i soffan, kan se ut som följer; vi sätter på TV, samtidigt så har vi PC i knät, mobilen ligger i ett armsavståndsläge, musik spelas från CD spelaren i ett av barnens rum, din partner berättar ingående om något som hänt på jobbet. Plötsligt så plingar det till i datorn, samtidigt som mobilen meddelar att du fått ett SMS… precis då så berättar de på TV att din favoritartist ska uppträda…
Det är i det här läget som vi kan börja prata om simultankapacitet, på hög nivå!
Klara vår hjärna av att hantera all den här informationen?
Nej, det gör hon inte – men vi kan lära oss!
Sannolikheten att vi underpresterar, får svårt att organisera och glömmer allt mer och mer är mycket hög. När vi försöker göra en massa saker samtidigt så finns det ett tak för hur mycket vi klarar av – och när den berömda bägaren har runnit över, så blir kontentan att det mesta som vi gör därefter blir mindre bra.
När vi jobbar med vår dator, då har vi i snitt 8 fönster öppna samtidigt, vi blir avbrutna i snitt var tredje minut(!). Vår uppmärksamhet hoppar en från den ena till den andra, vår förmåga att 100 % koncentrerade är lika med noll.
För att återkoppla till min första frågeställning; är det här bra eller dåligt för vår hjärna?
Idag kan vi få ett svar. Genom magnetresonanskameror kan forskarna studera våra hjärnor när vi lever och använder dem – innan detta var möjligt använde sig hjärnforskningen av avlidna människors hjärnor eller studerade djurs. Men idag kan de röntga våra hjärnor samtidigt som vi använder dem.
Resultatet visar att vår hjärnas storlek inte har förändrats på 40 000 år(!), ja genetiskt så är vi identiska med den allra tidigaste människan (Cro-Magnon) - så hur sjutton klarar sig vår stenåldershjärna mot de nya utmaningar som vårt moderna samhälle ställer den inför – hela tiden?
Det är inte konstigt att vi blir stressade och mår som vi gör – hjärnan är gjord för mycket men inte för att ständigt bli avbruten av datorer, SMS-plingande, telefoner som ringer, TV etc.
Som tur är så är inte hjärnan statisk, nej det finns delar av den som utvecklas och som står inför ständiga förändringar. Dit hör den delen som vi kallar för arbetsminnet, som för simultanförmågan är jätteviktig.
Den har tydliga begränsningar men kan tränas upp till att öka sin kapacitet. Vi kan inte hålla för mycket information aktuell samtidigt, det är helt omöjligt. Denna begränsning är det som gör att måttet blir rågat, och bägaren rinner över.
Så om vår svagaste länk i hjärnan är arbetsminnet, hur kan vi då träna upp denna förmåga? Jo, det finns andra delar av hjärnan som vi kan lagra desto mer; nämligen långtidsminnet. I den finns det oändliga lagringsmöjligheter – ja, om man vore leverantör och tillverkare av databasprogram så skulle man vara lindrigt sagt avundsjuk om man såg kapaciteten som vi alla har i vårt långtidsminne – det är nästan oändligt!
Så arbetsminnet svämmar ibland över, och vi blir förvirrade och presterar bara halvmesyr. Hur mycket vi klarar av är ganska klart, det beror på vår förmåga att hålla uppmärksamheten.
Det plingar och plingar i alla våra tekniska apparater, ljudet sorlar runt oss hela tiden: allt väcker vår uppmärksamhet och vi blir hela tiden störda. Dessa orosmoment gör att vår koncentrationsförmåga halveras, vi blir tankspridda och tappar uppmärksamheten inte bara på en sak utan i stort sett på allt som cirkulerar runt oss.
Givetvis så finns det människor som är bättre på problemlösningar och som klarar av att stänga ute distraktioner – det är de som har högre arbetsminne. De har helt enkelt en mer vältränad hjärna. För vi kan träna upp vårt arbetsminne till viss gräns, och det är där skillnaden ligger mellan dem som klarar bättre att koncentrera sig på sin huvuduppgift och ignorerar alla pipande från inboxen på mailen, pling-plonget från mobilen, arga röster i korridoren, ja, han som bara sitter där och jobbar!
Den delen av vår hjärna som står för vårt intellekt har utvecklats under människans historia – vi har blivit smartare. Det är troligen arbetsminnet som står för den största förändringen, och i och med det så blir vi bättre problemlösare. Att vi ständigt blir inmatade av en ström av olika typer av information gör att vi hela tiden tränar upp oss. Samtidigt så ska vi vara medvetna om att samma mekanismer som gör att vår hjärna svämmar över och stressar oss är samma som ökar vårt IQ… så här balanserar vi mellan stress/utbrändhet och intelligens!
Som tur är så ställer sig vår hjärna om sig efter tidens behov och krav, det tackar vi för. Så även när vi till synes inte gör någonting så tränar vår hjärna sig. Slötittar du på TV eller dåsar i favoritfåtöljen och lyssnar på radion – så utför din hjärna ett intensivpass i gympasalen.
Så hur ska vi öva upp vår förmåga att klara av detta ständiga informationsflöde som vi dagligen timme ut och timme in ställs inför? Jo, det gör man genom att försöka hitta en perfekt balans, sträva efter ett jämt flöde av information, utifrån vad du personligen klarar av. Vi måste lära oss att förstå oss själva och vår omgivning.
Vad är det som krävs av mig, både mina egna och andras krav?
Vad är mina begränsningar – hur mycket klarar jag av?
Någon gång per dag ska man vara helt koncentrerad och fokuserad på en uppgift, och stänga ute alla störande moment. Stäng av mobilen, dörren, mailen m.m. ja, helt enkelt stäng ute allt som inte har med själva uppgiften.
För att klara av detta så måste du ha en viss stress, själva uppgiften får inte vara för lätt. Det här flödet, Flow uppstår när vi har höga krav och hög kapacitet – det då tränar vi vår mentala förmåga som allra bäst – det är då vår hjärna går på gym och tränar – intensivt.
Genom att träna upp din mentala förmåga så eliminerar du negativ stress som okoncentration kan leda till. Att ständigt tappa uppmärksamheten gör dig stressad, och du känner dig otillräcklig. Det du ska göra är att bejaka ditt behov av stimulans och information – ställ dig frågorna; vad gör mig intresserad, vilka intellektuella utmaningar gillar jag, vad är det som gör att jag engagerar mig i ex. en diskussion?
När vi uppnår den här känslan av flow, stimulansen av intellektuellt arbete så mår vi jättebra samtidigt som vi utvecklar vår hjärnkapacitet.
Så glöm inte att stänga dörren någon gång per dag/ stäng av telefonen - sätt upp skylten; Stör ej!
Motionera inte bara kroppen utan även knoppen!
