Bestämmer du själv över din tid?
Ja, vem äger din tid? Frågan är inte helt tagen ur intet, utan är i högsta grad relevant. För väldigt många är det ett problem med att få tiden att räcka till. Vi pusslar och pusslar för att få det att fungera. Detta eviga trixande kanske är den moderna människans allra största utmaning – att få dygnets 24 timmar till att bli 34 istället.
Problemet är oftast att vi har olika förväntningar från olika delar av vårt liv, och de blir bara högre och högre, både från oss själva men även krav från andra.
Vi går tillbaka i tiden, då ett jobb bara var just det ett jobb. Man gick till sin arbetsplats, utförde det man förväntades göra, fick sin lön. Detta utfördes utan att man tänkte speciellt mycket på jobbet, man investerade inte med hela sin själ utan det var bara något man skulle göra. Det fanns givna regler hur man skulle utföra sitt jobb, och hur mycket man skulle leverera – det fanns inga oklarheter vad som förväntades av dig i ditt arbete. Det var lätt, överskådligt och krävde egentligen inget större engagemang.
Idag ser det helt annorlunda ut för de flesta, både på gott och ont. Det finns egentligen inget företag idag som inte erbjuder indirekt eller direkt sina anställda personalutveckling och eget ansvar.
Detta är självklart jättebra, att alla som jobbar känner sig delaktiga och har litet men ändå ett visst inflytande över sitt jobb. Det finns dock en baksida av myntet, det kräver stort engagemang och kreativitet från dig som löntagare, som i sin tur grundar sig en enda sak; att du har tid för detta!
Det forsätter sedan i hemmet. Förr i tiden, under den ljuva hemmafrus eran så låg huvudansvaret för hemmet hos kvinnan. Det passade givetvis den yrkesarbetande mannen perfekt ur ett tidsperspektiv – men idag ser det annorlunda ut. Ingen vill ha tillbaka det (i alla fall inget skulle erkänna det högt), kvinnorna har tagit ett stort steg framåt och tagit sin beskärda del av yrkeslivet. Detta är givetvis bra!
Vi efterstävar alla kvalitetstid, att få umgås med våra nära och kära är oerhört viktigt för oss. Dessutom ska vi delta i personlig kompetensutveckling på jobbet, engagera oss i företaget, hitta tid för ”egen-tid” och leta dammråttor i alla hörn – detta går liksom inte ihop. Då har jag ännu inte nämnt det som kanske är det mest extensiella; att se till att det finns tid att vårda kärleken och relationen.
I dagen relationer så är vi inte enbart arbetskamrater som har ett gemensamt mål att ta hand om våra barn och hushållet ska fungera. Nej, idag så vill vi att vår partner också ska stimulera oss både på det intellektuella planet som det kreativa och för att inte säga på det sexuella.
Det är nu problemet dyker upp; alla dessa engagemang och arbeten kräver en sak; massor av tid! Minst 34 timmar per dygn, det fattas 10 timmar för att vi ska hinna med allt. Ekvationen går liksom inte ihop.
Det vi måste lära oss är att börja prioritera; vad är viktigt och vad är mindre viktigt?
Några goda råd:
• Avsätt 15 minuter i slutet av varje dag för att planera nästa dag
• Lista dina uppgifter – prioritera dem efter brådskande – icke brådskande/oviktiga – viktiga uppgifter
• Planera din kalender
Men det viktigaste är att lära känna sig själv, ta reda på vilka livsmål du har – skapa sedan delmål utifrån dem och följ dina val.
Utgå alltid från dina egna behov, bejaka dem.
Ha självrespekt och stå för det du känner och tänker.
Följ din intuition, ha tillgång till dina känslor och värderingar.
Våga lita på att det dina val och prioriteringar är rätt.
Stå på dig!
